tisdag 1 februari 2011

Varm,
bredvid en lurvig varg.
Magen vibererar, han är arg.
Jag tittar in i hans mjuka och mörka ögon,
han drar bak sina stora öron.
Vad är oron?
Han morrar åt ett monster med horn.
Livrädd.
Hur blev han sedd?
Jag gråter,
när jag hör hur skriken låter,
hemska örondövande noter.
Jag ser hur han ler belåtet.
Jag tittar mot min enda vän,
som inte längre är tänd,
han är på ryggen vänd.
Dras bort för att bli bränd.
Jag tar tag i benen på min varg,
jag hör ett vrålande garv,
som ser allt som ett stort larv.
Skrattar och drar oss flera varv,
jag vägrar släppa,
det gör monstret till att häpna.
Hans blick säger att han oss vill dränka.
Utan min vän kommer jag aldrig mer vilja tänka,
om jag ska dö , ska ja med min vän sjunka.
I ett stort hav i frid ska vi drunkna.
För jag vågar inte själv blunda,
men jag skulle önska att vi blev funna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar