torsdag 10 februari 2011

lyssna på ropen,

jag faller ner i gropen,
ända ner till botten,

för mig är detta droppen,
många klarar sig förbi loppen,
självständigt,

men försöken har gjort allt mer eländigt,
smärtan allt mer klängigt,

detta liv känns evigt,
inget gör mitt liv trevligt,
förutom du som är bredvid mig,

du är det ända jag någonsin fick,
alla andra tittar på mig med skrämd blick,
som om mitt yttre är i hemskt skick,

jag orkar inte längre att bry mig om andra,
förrän någon hjälper mig att landa,

jag behöver någon att famna,
men alla vill bara mig lämna,
ingen vågar lyssna på vad jag vill säga,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar