känner mig missförstod,
men jag tänker aldrig på det jag fått,
och alla leenden, påvägen  när jag gått,

även fast min själ har dött,
så är mitt hjärta fortfarande rött,
av all den kärlek ni ger mig

men jag känner mig ändå så tom,
vet inte vart jag är eller vart jag komme ifrån,

jag biter av rädsla i min mun,
jag är så jävla dum,
men jag njuter,

sekunden efter jag tjuter,
mina andetag avbryer,
jag hör itne längre hur dina ord lyder,

bryter samman och ligger i en hög,
saknar den lilla stunden jag kände att jag dög,
men jag tror jag bara ljög,

men känslan,kan jag aldrig glömma,
då jag inte behövde min själ tömma,
men jag kan inte tillbaka vid dessa stunder drömma,
kan inte känna,
för ingen vill mig längre värma...