lördag 12 februari 2011

jag saknar dig något enormt,
du backar bort, långt
mitt liv har blivit så tomt,

jag fattar att du blivit bortskrämd,
din rygg är nu vänd,
men jag är inte än redo att släppa dig än,

jag vill bara gråta,
jag vill bara att något från dig ska låta,
mina kinder blir ständigt våta,

jag bryr mig inte längre, jag ska bråka,
jag vill vem som helst fråga,
värmen blir alltmer smärtsam från min låga,

du har tröttnat,
men du har ju alltid stöttat,
men jag förstår,
men du måste säga vart du står,

nu efter alla dessa år,
du vet om du lämnar mig tar du upp ett stort sår,
jag kommer efter dig alltid lämna en tår,

du har varit min räddning,
du har fått mig genomgå en stor vändning,

du inser inte hur mycket du gjort,
tiden har gått så fort,
utan dig hade jag för länge sen dött,

jag svär att jag aldrig skulle klarat det utan dig,
du har räddat mig,
du har varit alldeles för snäll,

men jag förstår,
jag har alltid sagt att du får,
du får lämna mig,även hur jag mår,

jag är så tacksam,
utan dig skulle jag inte kommit så här långt fram,
jag kommer någongång komma dit jag vill i land,

jag vill att du ska finnas för dom hemma oss dej,
men snälla berätta först för mig,
om du inte längre orkar lyssna på mig....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar