har panik,
vad ska jag nu ha för taktitk?
inget kommer längre blí det likt,

jag ser redan nu på sickt,
hur det kommer att gå,
när jag försöker ljuset nå,
livet är allt jag vill få,

jag tänker aldrig på hur det var då,
det är ett suddigt minne,
men ändå lider mina sinnen,

tårar av smärta rinner ner för mina kinder,
men jag nu börjar hoppa över alla hinder,

jag har inte kvar tiden,
jag har inte kvar kraften,
men jag vill ¨åt den stora skatten,
även fast det nu är mörkt som natten,
jag vill igen höra skratten