trädet viskar i mitt öra,
lämna dina kära,
du är så nära,
det är ingen fara,

jag skriker låt mig vara!
du kan inte tala!

trädet skrattar,
tror att jag inte fattar,

jag ser en lång trappa,
som gör att jag andetaget tappar,
en trappa upp till det ljusa,

jag kan inte låta bli att rysa,
där uppe är värmen som får mig att aldrig mer frysa,
jag drömmer om att se mig lysa,

trädet ville visa mig den ljusa vägen,
då jag är skyddad i alla lägen,

känner mig nöjd när jag tar det första trappsteget,
jag lämnar inte livet,
jag är bara rädd att ta det stora steget,