förlåt ,
jag kan inte längre dölja något mer gråt,

jag skiter i vad ni tycker om mig,
om ni tror att allt bara är en lek...
men varje andetag för mig känns som ett stort riv...

jag vill inte ha detta liv,
jag glider bara ner,
och smärtan i bröstet blir allt fler,
jag vill att alla ser,
för jag vill verkligen inte mer,

jag vet inte om jag lever eller är död,
jag vet inte om min arm är normal eller röd,
jag vet inte något om min stora börd,
jag gör allt för att bli hörd,

jag vill inte själv bli bortförd,
jag sitter och med tårar i ögonen och skriver,
det gör jag för att jag då vet att jag lever,
jag vill att dom som orkar finns med när jag allt river,

jag gör allt för att gå vidare,
men jag borde gjort det mycket tidigare,

jag älskar er alla som vid mig finns,
ni alla som inte leker blind,

ni vågar se när mina tår rinner,
jag älskar er som inte sviker,
det betyder allt,
för i min kropp finns de sår med salt,

min hy börjar bli kall,
men jag är inte redo för ett fall,
jag vägrar!jag kämpar för att bli varm,

jag lägger allt i allas händer,
som vet hur jag känner,
bara en hand på min axel värmer,

jag tänker inte att jag nu vänder,
jag biter tag i mina tänder,
väntar tills ängeln till mig sänder...'
jag älskar er mina vänner <3