Lämna mig inte,
mitt i ensamma kalla vintern.
Hela dagen jag sliter,
desperat för att inte bli biten.
Stora,kalla vintern får mig att känna mig så liten.
Överge mig inte,
snälla.
Vill inte fortsätta tvingas på dig klänga,
som får mig att snart mig själv hänga.
Jag vet inte åt vilket håll jag ska vända,
ingen vill det nämna,
men jag kan inte längre vänta.
Alla ger upp hoppet om att hjälpa,
när de lär känna mitt hjärta.
Jag kan inte längre nu vänta,
det hemska kommer att mig hämta.
Jag gör vad som helst nu för att få mig att läta,
ovasett om ni är så rädda.