Lägger handen på knäet,

Vi sitter under trädet,

Denna stund är älskvärd,

Jag är hörd,

Du blir rörd,

Av mina ord,

Det var första gången du log,

Vi fortsatte mot en ljus skog,

Det var då du såg,

Att det aldrig var någon som ditt liv tog,

Det var du som tog ditt eget liv,

Med en vass kniv,

Detta var ett stort, hemskt riv,

När vi såg att du inte längre var vid liv,

Det gjorde ont i hjärtat mitt,

För jag hade inget sett,

Du var den bästa jag mött,

Ditt hjärta lyste ett  starkt sken av rött,

Visste inte att du önskade att du aldrig blev född,

Jag visste inte att du var rädd,

Men nu är du död,

Och det var det enda meningen löd,

Vem var det som fick dig att bli bortförd?

Jag mindes hur jag tjöt,

Jag trodde inte det jag nyss hade hört,