jag sjunker längre ner,
och det är ingen som ser,

jag glömmer, och  ler,
även fast allt blir fler,
och jag orkar verklgen inte mer,

jag vet inte vad jag vill ni ska göra,
men jag vill iaf att ni ska höra,

mina sinnen är döda,
mina ögon röda,

jag kan inte längre blöda,
det är på grund av honom ,
han som till mig kom,

jag vill inte svika,
även fast vi av vår kärlek är rika,

jag tänker åt rösten neka,
jag tänker inte fega,
men det är då jag ramlar ner i tjocka leran...

men utan dig är jag ingenting,
betydelsen av dej är allting,

jag tänker hellre låta mig ramla omkull,
för med dig i hand, landar jag alltid i bomull,

du är mitt allt,
du låter mig aldrig frysa när det är kallt,
du pussar bort all salt,
som är i mina sår,

handen på mina lår,
vid kyssar , känner jag ditt lena hår,
du får mig att se mål,
du fyller mitt tomma hål,

våra stunder tillsammans är befriande,
dagar utan dig är lidande,
jag vill att våran kärlek förblir blivande,
för du får mig känna mig skinanade och levande...<3