Sitter,

 riktar det kalla i mitten,

Målet är att se tjocka snitten,

 gråter av förtvivlan,

När hon märker att denna tid är sann,

Att hon är beredd och kan,

Inte vann.

En känsla,

Säger att hon aldrig mer nu kan gnälla,

 slutar tårar nu fälla,

ropen efter hjälp,

 har ingen tagit på allvar,

Ingen känner hyn som blivit kall,

Ingen tror hon vågar ett högt fall,

de skickar henne för hjälp till en tom hall,

  Hon sitter och väntar till det tysta,

Tills hela rummet kommer att lysa.

Tanken får att rysa,

 lutar mig bakåt,

Fäller en sista tår,

Blodet når,

 ner på vita lår,

har nu blivit av med alla sår,

Hon flyger in i ett ljust hål,

Lyckligt iväg hon går.