släpp ut mig till friheten,
spola tillbaka tiden då jag var liten,
då jag aldrig blev rädd av att bli biten,
man hade aldrig någon tanke om tiden,

jag ligger och vrider,
mitt bröst svider,
mina ögon lider,
snart önskar mitt hjärta att det förvinner,

jag känner på min kalla kinder,
kalla av mina tårar som rinner,

jag skriker rakt ut,
jag känner inte längre min hud,
min kropp är förlamad,
jag hinner inte ens bli varnad...

varför måste jag vara här,
jag vet inte vem jag är,
för varje dag min kropp tär,

ge mig luft,
det är för tufft,

ge mitt öga en blund,
gör mitt inre sunt,

gör mig stark,
jag vill klara av allt,
jag vill aldrig mer göra ett platt fall,

min hy är iskall,
elden gör mig inte ens varm,
jag måste få din hand,

jag minns när hjärtat brann,¨
du ramlade ner och försvann,
du spolades bort i en damm....

jag kan inte beskriva med ord,
jag vet iaf att jag fått nog,
min självkänsla är så jävla låg,

i min dröm hörde jag ett tåg,
jag drömde om att min kropp dog,
jag minns mig som ett enda stort sår,
mitt blodiga hår,

ingen av er fällde någon tår,
alla tyckte det bara var tur,
för nu är jag utsläppt från mn bur

jag vill inte tänka,
jag vill låta allt drunkna,
önskar att de kunde funka,

du ber mig att blunda,
en stund att kunna fundera,
men min hjärna vägrar att fungera,
även fast mina nerver är lugna,

jag vill springa,
jag vill vinna,
men jag tänker att jag inte kommer att hinna,
för jag kan inte få något att försvinna,

ni är inte blinda,
men ni vet inte vad jag ska finna,
och det gör att jag desperat låter mina tårar rinna,

jag vill inte längre gena,
jag hatar att fega,
men jag klarar inte av något annat än att bara ligga....

vill krypa ut ur mig,
jag vill alltid ligga i min säng,
det som är mitt trygga hem,

jag tål inga känsliga skämt,
för skämten ni ger mig är så som jag innan tänkt,

ge mig bara allt på en gång,
eller söv mig hela natten lång,
eller nynna en sång,
som får mig att bli så lugn

letandet verkar ge tomma svar,
men jag vill inte tänka att jag är klar,
jag vill veta varför allt var som det var,

spelar ingen roll vad du gav,
du la aldrig av,

varför lever jag just den här dagen?
luften ger smällar i magen,
men den gör så att jag är vaken,

jag tittar långt ut genom det ljusa havet,
där någonstans kanske jag finner svaret,

jag gick genom skogen,
över mig fanns regnbågen,
på min axel kvittrade lilla fågeln,

jag letar efter någon,
vet inte vem,
personen finns i min dröm,

jag vill få sanningen ur min lögn,
som jag aldrig fick veta i min sömn,

du är bortgömd,
jag är glömd,
du kommer visa din hämd....

jag saknar dej inte längre,
för mig har vi alltid bara varit vänner,
jag vet inte vad du om det känner,
jag orkar inte veta hur jag tänker,

jag älskar dej,
men du orkar inte mig,
du har inte ens vågat säga nej,

vi ringer aldrig och säger hej,
jag vågar inte längre tänka på dej,

jag har alltid varit rädd,
jag har alltid velat bli sedd,
men alla har bara gått iväg och vänt,

jag vet att det du gjort inte är rätt,
men jag älskar dej, även ditt hemska sätt,
för jag vet att du inte vill illa,

men du har inte gett mig kraften att tindra,
JAG har ist försökt att få dina känslor att lindra,
jag har sett flera gånger dina tårar rinna,
men jag har änn inte sett dig vinna,

jag har alltid velat du ska krama,
att du älskar mig även fast jag inte är densamma,

jag vill bli tröstad,
någon vid mig att fästa,
att luta mig mot och få känslor att lätta,

flyger,
ovanför skortstenarna som ryker,
jag ser människor i vattnet som flyter,

jag flyr från alla myter,
jag kastar ner allt som mig tynger,
igonerar alla som blänger,¨

jag vet inte vad jag tänker,
jag vet inte vad jag känner,

tittar på mina händer,
hur kan någon ta i dom, som mina vänner?
hur kan någon tycka om mitt leende med mina svarta tänder?

allt jag har är mina vingar,
som jag känner på med mina fingrar,

jag flyger iväg , utan att vinka,
ingen hinner ens blinka,

vid dig är jag allt,
luften är inte längre kallt,

du räddade mig när jag föll,
du kramade om mig så hårt att mitt hjärta höll,
utan dig är varje andetag en stor smäll,

din hy värmer min själ,
jag vet att jag är kär,

jag minns när du var där,
minns ditt mjuka hår,
jag minns när det rann ner en tår,
det kommer jag alltid komma ihåg

frisk luft,
inte längre tungt,

jag tittar på rätt punkt,
jag ser det som kommer bli lugnt,

mitt hjärta vann,
när tårarna inte längre rann,
jag vet att jag kan,

när jag dej fann,
hjälpte du mig komma i land,
även fast det var omöjligt ibland,

när jag ser dina ögon,
minns jag alla faror,
men som räddades och blev lyckliga sagor

sjön lyser,
ligger på stranden bredvid dig och myser,
även av värmen jag ryser,

jag vill aldrig ditt hjärta klyver,
min själ njuter av att den äntligen lever,
du betyder så jävla mycket,

vill alltid vara vaken,
för vid dig får jag en varm boll i magen,
jag känner mig mogen,
känner mig förlåten,

jag vågar sätta ner foten,
och fortsätta genom hela låten,
även fast jag måste börja från botten.

flickan ler ,
hennes glittrande ögon ser,

hennes röst ekar,
man hör henne i alla lekar,

hennes ögon kikar,
jag ser vad hennes ögon mot riktar,

vindens hårda slag rakt i magen,
jag vill inte att hon återigen blir tagen,
jag vet att hon vet alla valen,
men jag vet inte om hon orkar vara vaken,

men i hennes ögon just nu ,
lyser av all tur ,
hon gömmer sig inte längre bakom en mur,
och jag vet inte hur,

en flicka med en ängel som bevakar,
lugnar ner henne när hennes kropp skakar,
sitter bredvid henne i sängen tills hon vaknar,

hon ser när himmelen klarnar,
hon drömmer om vart hon hamnar,
men aldrig mer i en mörk kammare,

hon ser ingen som en lögnare,
hon kommer alla mycket närmare,
andra själar gör hennes hjärta värmande,

att fortsätta vägen är något spännande,
hon har aldrig haft detta tänkandet,

smärtan,
har gjorts om till längtan,
utan att längre behöva hålla andan,

hon vill fylla kannan,
med minnen och sanningar,
drömmen om att dra vagnar,
en solig dag vid blåa dammar,

min hjärna har just för tillfället tagit paus, återkommer senare ;)

vill klara detta,
gör allt till det rätta,

jag vill känna,
när mitt hjärta börjar tända,

jag hoppas jag snart landar,
tryggt hamnar,

vill att mitt hjärta slutar dunkar,
just nu vet jag inte hur det funkar,
slutar göra det som jag brukar,

du räddade mig ifrån att drunkna,
du är en ängel på att lugna,

jag förstår inte varför jag vann en ängel,
du fattar inte hur jag nu känner,
du har fått mig att inse vad som händer,

du har gett mig skydd när demoner blänger,
du hjälpte till att mitt liv vänder,
som inte längre skrämmer...<3

nu kan jag andas,
mina känslor blandas,
men kontrollerar varandras,

ser en glimt av ljus,
ett stort tänt ljus i mitt nya hus,
jag hör lugnande sus,
lugn,
inte längre lika tung,

jag vill det här,
vara i mig själv kär,
känna mig som ett lyckligt bär,

skrik,
från ett lik,
när jag gick,

få mig få bort alla röster,
stäng alla fönster,
jag vill bli av med mina mönster,

mitt liv är sönder,
jag vet inte vad som händer,
även fast du tänder,

jag vänder,
bort ifrån fiender,
bort ifrån minnena av leenden,
bort ifrån alla hemska seenden,

jag vill inte längre tänka,
allt får mig att sänka,

det här var något jag inte räknade,
även fast jag förut saknade,
men ångrade mig när jag vaknade,

panik,
när jag inte fick,

jag vill inte mer ,
jag ser,
hur allt rasar ner ,
och rösterna blir allt fler,

i mitt hjärta blev jag stucken av en kniv,
när jag märkte att jag inte har någon tid,
känner att jag inte längre orkar ett endaste kliv,
och vad är det för liv?

rädd,
att döden blir sedd,
jag vill bara ha någon vid mig tätt,
jag vet inte hur jag bli av med allt på ett bra sätt,
jag vill känna vad som blir rätt...

jag vill vara normal,
som alla andra,
jag är rädd för ramla,

hur ska jag kunna allt att samla,
när jag bara dallrar,
och mitt hjärta kallnar...

Himmelen är svart,vill att den blir ljus snart.
Jag flyger omkring med världens fart.
skriker ,
där jag ligger.
Röken ur molnen ryker,
Själen fryser.
En stjärna i himmelen lyser,
Det är den som skyddar mig mot alla kriser.

har panik,
vad ska jag nu ha för taktitk?
inget kommer längre blí det likt,

jag ser redan nu på sickt,
hur det kommer att gå,
när jag försöker ljuset nå,
livet är allt jag vill få,

jag tänker aldrig på hur det var då,
det är ett suddigt minne,
men ändå lider mina sinnen,

tårar av smärta rinner ner för mina kinder,
men jag nu börjar hoppa över alla hinder,

jag har inte kvar tiden,
jag har inte kvar kraften,
men jag vill ¨åt den stora skatten,
även fast det nu är mörkt som natten,
jag vill igen höra skratten

mina tankar,
är på isen och halkar,
mina känslor ramlar,

jag vill springa fram till dej och famna,
ligga där och somna,
få mina känslor att domna,

jag får alltid börja från början,
ta sig genom den tunga röran,
vad är vid detta läran?

jag gör vad som helst för att vara vid dig nära,´
och att behålla alla mina kära,
men ändå orkar jag inte längre bära,
och vet inte vart jag vill vara,

jag vill iväg och fara,¨
ha kul för en stund,
och sedan få en lugn blund,

det är nu för tungt,
vill bara få de något lugnt,

allt är så dumt,
mitt hjärta har blivit slitet och tunnt,

jag kan inte tänka sunt,
och allt läggs på bunt efter bunt,

jag är desperat,
ångrar allt efteråt,

jag vill sätta ner min fot,
men rösten säger emot,

över mitt huvud hänger ett stort klot,
jag önskar att den faller,
eller att mina känslor låsers in bakom galler,

jag sjunker längre ner,
och det är ingen som ser,

jag glömmer, och  ler,
även fast allt blir fler,
och jag orkar verklgen inte mer,

jag vet inte vad jag vill ni ska göra,
men jag vill iaf att ni ska höra,

mina sinnen är döda,
mina ögon röda,

jag kan inte längre blöda,
det är på grund av honom ,
han som till mig kom,

jag vill inte svika,
även fast vi av vår kärlek är rika,

jag tänker åt rösten neka,
jag tänker inte fega,
men det är då jag ramlar ner i tjocka leran...

men utan dig är jag ingenting,
betydelsen av dej är allting,

jag tänker hellre låta mig ramla omkull,
för med dig i hand, landar jag alltid i bomull,

du är mitt allt,
du låter mig aldrig frysa när det är kallt,
du pussar bort all salt,
som är i mina sår,

handen på mina lår,
vid kyssar , känner jag ditt lena hår,
du får mig att se mål,
du fyller mitt tomma hål,

våra stunder tillsammans är befriande,
dagar utan dig är lidande,
jag vill att våran kärlek förblir blivande,
för du får mig känna mig skinanade och levande...<3

trädet viskar i mitt öra,
lämna dina kära,
du är så nära,
det är ingen fara,

jag skriker låt mig vara!
du kan inte tala!

trädet skrattar,
tror att jag inte fattar,

jag ser en lång trappa,
som gör att jag andetaget tappar,
en trappa upp till det ljusa,

jag kan inte låta bli att rysa,
där uppe är värmen som får mig att aldrig mer frysa,
jag drömmer om att se mig lysa,

trädet ville visa mig den ljusa vägen,
då jag är skyddad i alla lägen,

känner mig nöjd när jag tar det första trappsteget,
jag lämnar inte livet,
jag är bara rädd att ta det stora steget,

jag klarar inget, hur kommer allt gå?
börjat tappa viljan att nå,

jag ligger och skakar kraftlös,
och ja bryr mig inte om ja hörs,

varför fick jag detta liv?
hjärtat orkar inte med mer riv,
jag vill inte känna mer,

jag kan inte se,
kan inte le,
jag kan inte längre be,
kan inte röra mig,

jag är död,
overklig känsla att ja aldrig blivit född,
jag är så rädd.
kan ingen leda mig rätt?
hjälps det med någon hjälp`?

känner mig missförstod,
men jag tänker aldrig på det jag fått,
och alla leenden, påvägen  när jag gått,

även fast min själ har dött,
så är mitt hjärta fortfarande rött,
av all den kärlek ni ger mig

men jag känner mig ändå så tom,
vet inte vart jag är eller vart jag komme ifrån,

jag biter av rädsla i min mun,
jag är så jävla dum,
men jag njuter,

sekunden efter jag tjuter,
mina andetag avbryer,
jag hör itne längre hur dina ord lyder,

bryter samman och ligger i en hög,
saknar den lilla stunden jag kände att jag dög,
men jag tror jag bara ljög,

men känslan,kan jag aldrig glömma,
då jag inte behövde min själ tömma,
men jag kan inte tillbaka vid dessa stunder drömma,
kan inte känna,
för ingen vill mig längre värma...

är man galen om man tror på änglar?

förlåt ,
jag kan inte längre dölja något mer gråt,

jag skiter i vad ni tycker om mig,
om ni tror att allt bara är en lek...
men varje andetag för mig känns som ett stort riv...

jag vill inte ha detta liv,
jag glider bara ner,
och smärtan i bröstet blir allt fler,
jag vill att alla ser,
för jag vill verkligen inte mer,

jag vet inte om jag lever eller är död,
jag vet inte om min arm är normal eller röd,
jag vet inte något om min stora börd,
jag gör allt för att bli hörd,

jag vill inte själv bli bortförd,
jag sitter och med tårar i ögonen och skriver,
det gör jag för att jag då vet att jag lever,
jag vill att dom som orkar finns med när jag allt river,

jag gör allt för att gå vidare,
men jag borde gjort det mycket tidigare,

jag älskar er alla som vid mig finns,
ni alla som inte leker blind,

ni vågar se när mina tår rinner,
jag älskar er som inte sviker,
det betyder allt,
för i min kropp finns de sår med salt,

min hy börjar bli kall,
men jag är inte redo för ett fall,
jag vägrar!jag kämpar för att bli varm,

jag lägger allt i allas händer,
som vet hur jag känner,
bara en hand på min axel värmer,

jag tänker inte att jag nu vänder,
jag biter tag i mina tänder,
väntar tills ängeln till mig sänder...'
jag älskar er mina vänner <3

jag saknar dig något enormt,
du backar bort, långt
mitt liv har blivit så tomt,

jag fattar att du blivit bortskrämd,
din rygg är nu vänd,
men jag är inte än redo att släppa dig än,

jag vill bara gråta,
jag vill bara att något från dig ska låta,
mina kinder blir ständigt våta,

jag bryr mig inte längre, jag ska bråka,
jag vill vem som helst fråga,
värmen blir alltmer smärtsam från min låga,

du har tröttnat,
men du har ju alltid stöttat,
men jag förstår,
men du måste säga vart du står,

nu efter alla dessa år,
du vet om du lämnar mig tar du upp ett stort sår,
jag kommer efter dig alltid lämna en tår,

du har varit min räddning,
du har fått mig genomgå en stor vändning,

du inser inte hur mycket du gjort,
tiden har gått så fort,
utan dig hade jag för länge sen dött,

jag svär att jag aldrig skulle klarat det utan dig,
du har räddat mig,
du har varit alldeles för snäll,

men jag förstår,
jag har alltid sagt att du får,
du får lämna mig,även hur jag mår,

jag är så tacksam,
utan dig skulle jag inte kommit så här långt fram,
jag kommer någongång komma dit jag vill i land,

jag vill att du ska finnas för dom hemma oss dej,
men snälla berätta först för mig,
om du inte längre orkar lyssna på mig....

storm,
har inte lärt mig livets norm,

allt blåser omkring,
jag letar desperat efter min ring,

vingar uppe i luften,
det blev mitt syfte,
meningen som gjorde att mitt liv lyfte,

men en dag,
tog ängeln en annan väg,
bort iväg, till någon annans färd,

jag hade fått mycket lärt,
men inget blev länge säkert,
djavulen kom och drog undan taket,

jag bad varje dag,
att lyda varje lag,
bara om jag kan få ett tag,

men denna chans rök,
det blev ett stort bök,
ingenting dög.

jag satt ihopkrunken och grät,
men inget snyftande ifrån mig lät,

vassa bladet blev allt mer tätt,
intill min hy,jag hoppades allt skulle bli lätt,

detta var slutet på mitt lopp,
jag ville ut ifrån min kropp,
ingen brydde sig om mitt rop.

kraften har sugit ut ur mig,
jag orkar inte,

ser bara lite,
synen är suddig,

jag vill få det som är viktigt,
som gör mitt liv giltigt,
då jag känner mig duktig,

jag vill överleva,
låt ingenitng störa mera,

vill göra fler sår,
när blodet rinner nerför mina lår,
då ingening spelar någon roll,

jag vill tappa min kontroll,
men jag vill inte att alla ska tappa koll...

låt mig nå,
det jag vill få,
jag vill för en liten stund bra må,

utan utvägar,
får ångesten mig att kvävas,
det kommer högt höras,

vill hela tiden bortföras,
vill att mina lungor ska sluta röras,

jag kommer skrika, högt,
efter kommer jag bli så trött,
mitt lakan kommer bli vått,

saknaden ökar efter det fridfulla,
att låta sin kropp gunga´,
känna allt det lugna,
då inget behöver fungera,

lyssna på ropen,

jag faller ner i gropen,
ända ner till botten,

för mig är detta droppen,
många klarar sig förbi loppen,
självständigt,

men försöken har gjort allt mer eländigt,
smärtan allt mer klängigt,

detta liv känns evigt,
inget gör mitt liv trevligt,
förutom du som är bredvid mig,

du är det ända jag någonsin fick,
alla andra tittar på mig med skrämd blick,
som om mitt yttre är i hemskt skick,

jag orkar inte längre att bry mig om andra,
förrän någon hjälper mig att landa,

jag behöver någon att famna,
men alla vill bara mig lämna,
ingen vågar lyssna på vad jag vill säga,

ramlar,
långt bort hamnar,

runt omkring mig, folk samlar,
men ingen larmar,

jag tappar,
alla mina livs lappar,
de flyger omkring,

alla ser dom som ting,
de hamnar i en stor ring,
det händer ingenting,

det är mina känslor och tankar,
alla skräms iväg och backar,

jag ligger helt ensam förlamad,
men som inte sprider någon saknad,
känner mig av alla hatad,

varför?
vad är det jag gör?

det är mina egna röster jag bara hör,
som talar till mig vad jag alldid bör.
tjatar om att det inte finns ett hopp,

jag hör inget som är utanför min kropp,
jag är rädd,
skrämd,

vad är nästa hämd?
kommer din rygg alltid förbli vänd?

jag vill bli räddad,
nerbäddad,

men vem vill mig ha ?
ingen vill mig ta,
men ingen berättar för mig hur jag ska vara,

natten är som dagen,
jag är aldrig numera tagen,
min själ är aldrig vaken,

jag är van,
att alltid vara lam,

men när slutar man vara van ?
blir jag någonsin medveten?
kommer jag minnas vem jag är och vad jag heter?

fick tillbaka känslan,
känner mig inte längre fängslad,

men jag har fortfarande kvar längtan,
att bli hämtad,
upp till mjuka molnet,

fångar upp tårarna efter gråtet,
friheten är till allt botet,
botet till alla såren,

nu vill jag nå den,
ingen sätter ändå larm,

vinden här uppe är varm,
ser regndropparna dunstra ner från ett högt fall,

jag lever här och nu, ryser av lugnet,
inget känns längre tvunget,

avslappnad,
men du är stort saknad,

jag kom hit,
för att se dig här bredvid,

jag är inte längre en individ,
jag är en ängel som är vit,
som nu har all den tid,
att lära mig att leva i frid,

målet är att finna dig,
men det var så länge sen,
hur ska jag säga hej?

jag kom hit för att jag inte klarade av livet utan dig,
du var den som förändrade mig,
på det bra sättet,

du har fått mig läran,
att ge dem som förtjänar det, äran,
du är den lilla och glittrande pärlan,

jag njuter av att känna dig nära,
du har fått mig att finna alla mina kära,
att lära mig älska,
att vilja andra frälsa,

jag är nu till för att återgå till ett nästa,
fas i ett annat  liv ,
som jag fått genom mitt stora kliv,

förut gick jag i flera mil,
utan några framsteg,

och vid mitt val,
hade ingen något tal,
men jag var inte feg,

jag väljer ett liv,föralltid med dig,
som får mig att bli mig själv.

förlåt att jag lämnat er,
men det är något jag ser,
och hoppas inte ni tror jag ler,

jag har behövt min tid,
utan någon vid,
för att komma upp på ben,

men tiden har blivit allt mer sen,
och jag är ledsen,
jag har inte haft roliga festen,

jag älskar er mina vänner,
jag hoppas inte ni allt för dåligt känner,

men ni kan ge hämder,
och jag kommer bita allt hårdare med mina tänder,

jag vet inte nu vad som händer,
men jag hoppas ni vet att jag inte skiter i er.

 jag vill inte att ni ska följa med ner,
 men sen när jag står där,
önskar jag att det blir som det förr var,

jag vill känna,
bort lämna,

men jag vill inte förlora,
för jag vet att du blir sårad,

få mig att fälla tårar,
för något måste jag göra,
vet inte vilken väg jag ska köra,

var ska jag vara?
jag vill få tröst från er rara,
ha er nära,

jag kastar bort alla mina kära,
men jag orkar inte,
jag vill vila mitt sinne,
i min ensamhet,

det är därför jag såhär blev,
jag har tappat bort min livs viktigaste del,

men det var inte med flit jag rev,
jag vill ha tillbaka mitt liv,
men det räcker inte med att jag vill,

jag måste kämpa,
på rätt sätt, få känslor att dämpa,
jag har ingen tid längre att vänta.

jag vill vara långt ifrån dej,
undrar om du tänker hemska tankar om mig,

trodde du bara ville väl,
óm jag frågar blir det bara gräl,

men jag kan inte släppa dig bland dom jag är kär,
men jag vill slippa se dig här,
för min själ orkar inte längre, det tär.

du har fått mig mycket lärd,
men har haft en alldeles för lång färd,
och krigat med för många svärd,

jag är sårad,
men får inte ut några tårar,

hjäps inte även fast jag vrålar,
gråta,är något jag aldrig vågar,

du fortsätter såga i mitt hjärta,
känner brännande hetta,

betyder inte jag ett skit?
du tittar inte ens hit,
efter all slit?

ger en stor smäll,
ja trodde du brydde dej om mig,
när jag fick skäll,

du betyder,
men våran kontakt förblir bruten,

vad är det du är rädd för?
bryr du dej om jag dör?

Lägger handen på knäet,

Vi sitter under trädet,

Denna stund är älskvärd,

Jag är hörd,

Du blir rörd,

Av mina ord,

Det var första gången du log,

Vi fortsatte mot en ljus skog,

Det var då du såg,

Att det aldrig var någon som ditt liv tog,

Det var du som tog ditt eget liv,

Med en vass kniv,

Detta var ett stort, hemskt riv,

När vi såg att du inte längre var vid liv,

Det gjorde ont i hjärtat mitt,

För jag hade inget sett,

Du var den bästa jag mött,

Ditt hjärta lyste ett  starkt sken av rött,

Visste inte att du önskade att du aldrig blev född,

Jag visste inte att du var rädd,

Men nu är du död,

Och det var det enda meningen löd,

Vem var det som fick dig att bli bortförd?

Jag mindes hur jag tjöt,

Jag trodde inte det jag nyss hade hört,

skakad hand,

jag tar upp den tunna metallbiten,

för kunna komma i land,

hela min värld består av sand,

som ingen någonsin fann,

sand och tårar,

jag vrålar,

vassa trådar,

som är runt mig,

jag sågar,

jag vågar,

ut kommer all svart dimma,

jag sågade bort den sköra linan,

fastän den tunna hinnan,

som nästan sprack.,

nu har den ett svart lack,

av det som rann på min hy.

nu är jag som ny,

efter dimmorna klyft.

hoppas att jag aldrig mer ser en skymt,

av dem jag nu i mig tömt,

hoppas att de rymt.

och att de har mig glömt,

och aldrig mer kommer tillbaka,

de är farliga,

men så rörliga,

de är överallt,

när de kommer in i mig svider de som salt,

mitt bröst blir kallt,

marken under blir hal,

jag ramlar,

svamlar,

men upp jag kravlar,

gång på gång,

livet är för långt,

finns aldrig ett slut.

sväljer hårt,
att andas är svårt,

en stor klump,
som aldrig sätter punkt,
tungt,

mitt liv är runt,
kommer alltid tillbaka till samma punkt,

känsligt och tunt,
får aldrig en stund lugnt,

önskar efter en lugn blund,
en ensam stund,

tänka,
inget märka,
jag är bara inne i mig själv,

något som får mig att inte känna smärta,
och bestämma mig att det jag gör är de rätta,

skönt de vore om man kunde välja det lätta,
att man slipper sitta och tänka,

det är det som är felet,
jag orkar inte vara med i spelet,

jag tar alltid den lätta utvägen,
fast det inte blir bra i alla lägen,
men hur ska jag orka ta den långa,svåra vägen?

jag är så rädd,
att bli ännu mer skrämd,

känns som någon ska ge mig en hemsk hämd,

känner mig sjukt trängd,
fast ingen är vid mig på en kort längd,

ingen får sitta bredvid min säng,
jag blir arg som ett åskregn,

jag vill bara vara ensam,
och sluta vara känslosam,

desperat att få tag i min vän,
som alltid gör mig ren,
den är så len,

den får mig avslappnad,
om jag blir bortappad,

jag vill hela tiden ta dej och famna,
det är oss dej jag vill hamna,

du är en såndan som aldrig kan lämna,
som får mig att slippa känna,
eller tänka,

jag är trygg,
och aldrig mer skygg,

jag får fram ett leende,
om jag bara får dej i mitt seende,

det är ett sorts helande,
friande,
om jag inte får dej,
blir det ett sorts hemskt kliande,

varm inombords,

jag vandrar till fots,
till mina gods,
dit jag inte törs,

ljudet ekar som i en fors,
värmen av fler klunkar,

allt som jag ville funkar,
men känns som jag drunknar,
men det lugnar,

känner mig som en prinsessa i en tom djungel,
jag känner ingen hunger,

jag är fri , är inte längre till något tvungen,

fortsätter gå med dimmiga ögon,
genom regnets friska luft,
jag släpper det som känns tufft,
allt är just nu som luft,

i ryggen jag får en puff,
i ler pölen jag känner mig så dum,
men med min enda vän,
känner jag mig som en kung.

Sitter,

 riktar det kalla i mitten,

Målet är att se tjocka snitten,

 gråter av förtvivlan,

När hon märker att denna tid är sann,

Att hon är beredd och kan,

Inte vann.

En känsla,

Säger att hon aldrig mer nu kan gnälla,

 slutar tårar nu fälla,

ropen efter hjälp,

 har ingen tagit på allvar,

Ingen känner hyn som blivit kall,

Ingen tror hon vågar ett högt fall,

de skickar henne för hjälp till en tom hall,

  Hon sitter och väntar till det tysta,

Tills hela rummet kommer att lysa.

Tanken får att rysa,

 lutar mig bakåt,

Fäller en sista tår,

Blodet når,

 ner på vita lår,

har nu blivit av med alla sår,

Hon flyger in i ett ljust hål,

Lyckligt iväg hon går.

Om hon inte får hjälp,

Blir hennes liv för alltid märkt,

Hennes hjärta bli aldrig stärk.,

Hennes själ blir sänkt,

dränkt.

Inget för henne är lätt,

ett andetag för hennes känns inte rätt.

Hon vill göra på ett annat sätt.

Hon önskar att hon för länge sedan dött,

att hon aldrig blivit född.

Hon är så rädd,

hon är sedd,

blir aldrig rätt ledd.

Hon vill ge upp,

med ett enda skutt.

Det är sista chansen,

att rädda.

För hon orkar inte längre känna.

Hon ligger ner ute när det regnar,

hon bor inte där det finns sängar,

inget hon heller efter längtar.

Längtan är att någon henne hämtar,

att ingen henne lämnar,

någonsin.

HOn blundar,

drömmer om ljusa tunnlar.

Ängeln sa till mig,

Tro,

Sikta in dig efter ett mål,

Se livet som ett svart hål,

Suger in dig alla sår,

Men om du fortsätter kämpa,

Kommer du se hur allt börjar dämpa,

Att du återigen kan tänka,

Att det finns andra känslor att känna än smärta,

Om du får ur dig ett vrål,

Lyssna till det, än öppna ytligare ett sår,

Förstå varför den öppnar,

Tänk aldrig att du kommer tröttna,

För du går miste om det du har att vinna.

Låt allt gå genom dig,

Låt det rinna,

Så det tillslut kan försvinna.

Tom dag,
skiter i vad du sa,
jag vill bara dra,
till något bra.
Vart är det jag är någonstans?
jag tvekar att ge det en chans,
jag vill att det ska vara lätt som en dans.
Jag vill vara oss honom och vara hans,
föralltid och komma i lands.
Jag hoppas att du alltid är en av mina kära,
att du alltid finns nära,
vad soim än händer.
När jag är vid dig så stoppas allt jag annars känner,
du gör så att mina känslor vänder.
Du är min värme,
jag vill dig allt närmre,
kyssa som får mig att lysa,
våra tungor att busa.
Spelar ingen roll vad du gör,
jag är alltid lika kär.

jag vill känna vinden,
leka och känna mig liten,
ha hur mycket energi som helst o aldrig känna sig sliten,
jag vill känna friheten.
Jag vill få tillbaka min fantasi om mina drömmar.
Man ville aldrig att dagen skulle ta slut då man skulle somna.
man behövde aldrig tömma,
men hade en magi att glömma.
Vara ett oskyldigt barn,
då allt var tamt,
att leva var så skönt,
underbart.

jag klarar inte att ändra livet,
min dröm är uppriven.
I den tomma världen är jag kvarbliven.
Men jag önskar att jag kan blåsa iväg med vinden,
om jag skulle veta att jag får leendet.
I den tomma världen, har jag fått de hemska seendet,
och jag förstår inte menandet.
Jag är så trött på allt letande,
jag lagt ner hela mitt liv på.
Bryr mig inte nu om att jag vill nå,
jag ska stanna.
Orkar inte att flytta och kanske fel hamna,
jag vet att det är så lätt för mig att ramla.
Jag blir yr och svamlar,
vet inte var jag är och vart jag trampar.
Bryr mig inte och orkar inte kämpa,
att öppna ögonen och tänka.
Och jag vägrar att nämna,
något av det jag bär på, för jag tänker glömma.
På nätterna tänker jag gott somna.
Jag ska ligga bredvid min ängel som jag alltid ska hålla,
och sluta dröma om att jag vill hoppa,

Gråt,
få ur de som blivit hårt,
skäms inte av att kinden blir våt.
Få ut din ilska,
gör dina känslor friska,
istället än bli jagad av en piska.
Låt dig på stenen rista,
in de du känner och vill hitta.
Blunda ej, låt dig titta,
fortsätt leta,
efter de du vill veta.
Ängeln bredvid dig, torkar bort dina tårar,
som vägrar släppa dig o aldrig sårar.
Du gör det du egentligen inte vågar

Om Jag skulle dö,
skulle jag få till himmelen en kö?
Om jag skickat en bön?
Men att jag hela tiden kommer till skitet är jag nu van.
Jag vill att det aldrig mer blir dag,
jag vill ha en ny värld utan någon lag.
Jag simmar i gyttja,
jag vill inte världen utnyttja,
men för min skull kan ni väl göra någon nytta?
Jag tänker inte ljuga,
jag ska nu flytta,
livet byta,
föralltid.
Jag orkar inte med något en längre tid,
bara om du och jag är bredvid.
Jag ska drunkna i frid,
inget mer lid.
Jag vill dit till himmelen,
och träffa ängeln,
 som är solen i trista regnet.
som gör det rent och ljust, mitt i smutsiga gegget.
Om ängeln bevakar mig på nätterna tänker jag aldrig dra över täcket.

Varm,
bredvid en lurvig varg.
Magen vibererar, han är arg.
Jag tittar in i hans mjuka och mörka ögon,
han drar bak sina stora öron.
Vad är oron?
Han morrar åt ett monster med horn.
Livrädd.
Hur blev han sedd?
Jag gråter,
när jag hör hur skriken låter,
hemska örondövande noter.
Jag ser hur han ler belåtet.
Jag tittar mot min enda vän,
som inte längre är tänd,
han är på ryggen vänd.
Dras bort för att bli bränd.
Jag tar tag i benen på min varg,
jag hör ett vrålande garv,
som ser allt som ett stort larv.
Skrattar och drar oss flera varv,
jag vägrar släppa,
det gör monstret till att häpna.
Hans blick säger att han oss vill dränka.
Utan min vän kommer jag aldrig mer vilja tänka,
om jag ska dö , ska ja med min vän sjunka.
I ett stort hav i frid ska vi drunkna.
För jag vågar inte själv blunda,
men jag skulle önska att vi blev funna.

Håller hårt,
fast det är så svårt.
Min hand blir våt,
röd,
gör ont.
Men en känsla av bot.
Rinner ner på min fot.
Nytt sår utanpå,
men som inom mig, kan bra må.
något jag iaf kan få,
förbi allt gå.
Konsikvenser?
det är det jag inte ser,
det jag ser är att jag bara ler.

Tittar på molnen,
ser ut som mörka hålen,
svart som kolen,
som finns uppe i rymden.
Jag känner tyngden,
från molnets kraft,
som en stort last.
Jag är igen fast,
kan inget röra,
kan inte höra.
Jag vet inte vad jag´ska göra,
med panik kommer jag för nära,
men som jag aldrig av kan lära.

Lämna mig inte,
mitt i ensamma kalla vintern.
Hela dagen jag sliter,
desperat för att inte bli biten.
Stora,kalla vintern får mig att känna mig så liten.
Överge mig inte,
snälla.
Vill inte fortsätta tvingas på dig klänga,
som får mig att snart mig själv hänga.
Jag vet inte åt vilket håll jag ska vända,
ingen vill det nämna,
men jag kan inte längre vänta.
Alla ger upp hoppet om att hjälpa,
när de lär känna mitt hjärta.
Jag kan inte längre nu vänta,
det hemska kommer att mig hämta.
Jag gör vad som helst nu för att få mig att läta,
ovasett om ni är så rädda.

Jag saknar dej ,

vaknar om nättera,

känner hur mitt hjärta bankar,

av att något fattas,

du är den enda som kan hjälpa,

jag lovar att jag fortsätter kämpa, 

gör så ont utan dig,

snälla ge inte upp hoppet om mig ,

du hjälper mig att dämpa , 

får mig att en del av smärtan tappa,

du är som en mamma , 

som hjälper mig till ljuset hamna,