j

jag vill verkligen inte,
men jag tror att allt betyder så lite,

min själ är kall som en isig vinter,
den blir inte varm även fast jag sliter,

jag tror inte på era myter,
jag ser med egna ögon hur jag är ute och flyter,
jag känner hur jag gråter,
men jag hör aldrig hur monsterna låter,

jag vet inte vart alla mina sår är,
jag vet inte ens om jag sitter här,

men jag svär,
att jag aldrig vill vara där,
men jag vill samtidigt inte vara här,

förvirrad,
kan någon verkligen hindra?
hindra att jag aldrig kommer att hinna,
att jag istället sackta kommer att förvinna..