blunda,
inget har blivit funna,
mina andetag blir alltmer tunga,

jag drömmer om när jag var barn och fritt gunga,
jag ljög för mig själv att alla omkring mig var så lugna,
jag ville aldrig blunda,
jag ville alltid ha kul och aldrig somna,

vad hjälper?
något som just nu bara räcker,
jag tänker,
på den ständiga skräcken,
att återigen överleva drunknades i bäcken,

jag är värdelös,
jag får aldrig något att bli klart,
men egentligen vet jag inte vad,
jag vet inte vart,
än att ängeln bredvid mig nu är död