tomheten är min själ,
den tillhör inte denna hemska värld,
den lider och vill inte längre vara här,

jag känner inte igen mig själv längre,
jag vet inte om jag kommer närmare?

ingen har rätt att kalla mig kämpare,
jag kommer aldrig bli någon vinnare,

mina ögon är två svarta hål,
som inte längre ljuset tål,

ur min mun kommer ett skrikande vrål,
allt jag hör är mitt gråt,

det var när jag blev lämnad, min själ dog,
det var ingen som då såg,

du stod framför oh tittade på min tår,
men detta kommer du inte längre ihåg,
du kan inte ens säga förlåt,

jag kan inte och kommer aldrig förstå,
hur du bara kunde titta på,
utan honom skulle vi bra må!

men jag älskar dej ,
jag hoppas du älskar mej,
jag vill inte göra det förflutna till en stor grej...