helt tom,
jag vet inte var skräcken kommer ifrån,
men jag är trött på bygga mer på ett ångest torn,

jag känner att jag snart nått punkten,
då jag inte längre orkar tyngden,

jag hinner inte blinka,
innan tiden börjar ticka,

jag vill stanna tiden och lägga den i min ficka,
och sedan ta tid på mig att skrika,

jag vill ta tid på mig att tänka,
våga veta vad jag kan känna,
och slippa oroa mig att bli lämnad,