Jag vet att jag har lång väg att gå,
jag vet att jag drömmarna vill få,
men ändå  med tiden blir stegen dit alldeles för små,

jag står på samma plats i en färglad sand,
jag tar upp sanden med händerna som jag  nyss fann,
plötsligt förvandlas sanden till en lång och skrämmande blodrand,

all den glada och lyckliga färgen försvann,
min dröm som jag trodde var sann, förvandlades till något som inom mig bara brann,

jag tar på min kropp med min hand,
den är så sorgset kall,
som om min kropp har legat i en iskall  damm,
inte ens kärleken lyckas längre göra den varm,

jag står kvar här blind och förlamad,
minns inte längre känslan av att ens bli kramad,
det enda jag känner är nu en stor och evig saknad,