jag har för länge sen slutat att tro,
all färg omkring mig är svart och själarna grå,
ljuset har slängt ut mig, jag hör bara djävulens vrål,

instängd i mörkret och kan inte se himmelen blå,
när jag var barnet var det onskan jag först såg,
varför de tagit just mig kan jag inte förstå,

jag får panik och skriker och slår,
men de skrattar åt mig och vägrar att gå,

nerför min kind rinner det en tår ,
när jag hopplöst får nya sår,
de säger "du kommer alltid förbli vår"