ångesten tynger mitt bröst för varje andetag,
jag har glömt bort vem jag förut var,
verkligheten blir nu suddigare för varje dag,

släpper taget om mina snabba andetag,
för att min kropp har nu blivit så skör,
mörka och starka rösten är det enda som jag hör,

brännande smärtan vid varje andetag,
den mörka rösten har gjort mig så svag,
skriker så högt och starkt att jag snart är döv,

det sista andetaget,
jag vill nu bara släppa taget,
somna och aldrig mer vara vaken,