varje gång mitt öga riktas mot dej,
vågar jag aldrig säga hej,

när jag känner din värme genom min frusna själ,
vet jag inte om jag är i dig kär,
men det jag vet är att du verkar vilja mig väl,

något underbart väcks inom mig när du sitter där bredvid,
men samtidigt är tankarna och känslorna som en virvelvind,

Jag vill inte du ska bli på det sättet min,
men jag vet inte om jag bara förnekar och är blind,
för egentligen vill jag bli din,

Jag vill att du torkar min kind och öppna min fastlåsta grind,
jag tänker aldrig säga till dig "försvinn",
eftersom du förvandlar mitt hjärta till ett starkt rött sken,

Utan tankar om dig vore jag mycket klen,
med dig bredvid blir min själ för stunden len,
len av all hat och smärta som förvandlats till en själ som är ren,