torsdag 28 juli 2011

lyssnar på dina andetag som ger ett lugnande rus,
förut såg all liv bara overkligt ut,
tack vare dig är inte livet än slut,

men snart släpper vi varandras händer,
vänner föralltid vet jag inte om du känner,
eller så kanske allt till ett annat håll snart vänder,

Jag varken känner eller tänker,
bara tomt och meningslöst när du inte är här längre,

gör ont i mitt hjärta som smärtsamt bränner,
tårar rinner ner för min kind som bildar blöta ränder,
saknaden efter dig kommer alltid brännas vid alla nätter,

men hoppas du känner och hör mina rop,
när jag gråter känner du när min kind blir våt,
när jag tittar upp på din spegelbild bland molnen uppe i det blå....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar