Ett liv,
men med så många kliv,

men varför göra problem till fler?
tills de täcker våra ögon så att vi inte längre ser?

ibland är det så tryggt,
även fast du inte har kontroll över de du byggt,

tryggt att ha bredvid dig en plan på flykt,
även fast du ville glömma den alldeles nyss,

du kramar om det enda du har,
för du tror inte någon vid dig kommer stanna kvar,

du misstolkar allt du ser och hör,
du vet inte längre vad du gör,

du kämpar för att överleva och inte dö,
bara för att du inte lyssna på vad ditt inre förut sa.

men jag tittar ut på den ljusa vägen,
dock där jag inte har kontroll över alla lägen,

men där jag kan friskt andas,
där jag njuter av kärlek och lycka som blandas,

där jag kan få känna glädje,
och även få medge,

där jag kan få skratta,
och med ny kraft ladda