Varje gång jag förlorar din hand,
kan jag inte tänka på vad som egentligen försvann,

Jag kan inte minnas vad jag egentligen fann,
och förstå vad jag egentligen förlorat gör mig bara skraj,

Alla tårar som brinner nerför min kind försvinner ner i sand,
ensam och känslolös kan jag inte längre bli varm,

Jag tittar på när du iväg bär,
och jag kan inget annat göra än stå kvar här...

Ibland vet jag inte vad jag gör,
jag varken ser eller hör,

Jag ger alldrig något gott utan bara tar,
Jag förstår om jag aldrig mer får något svar.....

I min vackra dröm smekte du min kind,
vid oss var allt var så levande och vackert omkring,

Fin och vacker var du som en slipat diamant sten,
som öppnade upp ett stort skimrande sken,

Din ömhet öppnade mina slutna ögon när jag var blind,
din värme som nu omfamnar min frusna kropp gör mig påmind,

Vi flyger i evigheter över världen av en magisk vind,
hand i hand med bankande hjärta fick du se mig le,
ingen annan kan få mig lyckligare än vad jag just då blev...

lyssnar på dina andetag som ger ett lugnande rus,
förut såg all liv bara overkligt ut,
tack vare dig är inte livet än slut,

men snart släpper vi varandras händer,
vänner föralltid vet jag inte om du känner,
eller så kanske allt till ett annat håll snart vänder,

Jag varken känner eller tänker,
bara tomt och meningslöst när du inte är här längre,

gör ont i mitt hjärta som smärtsamt bränner,
tårar rinner ner för min kind som bildar blöta ränder,
saknaden efter dig kommer alltid brännas vid alla nätter,

men hoppas du känner och hör mina rop,
när jag gråter känner du när min kind blir våt,
när jag tittar upp på din spegelbild bland molnen uppe i det blå....

Jag drömmer om att ligga lugnt i din famn,
hålla mjukt och varsamt i din varma hand,
och veta att du verkligen är där helt verklig och ofattbart sann,

Jag önskar och vill inte att detta ska rinna ut i sand,
jag glömmer aldrig hur kärleken torkade tårar som rann,
jag vet att det är tack vare dej som jag nu står här på land,

Orden ifrån dig fick mig att känna mig lycklig,
din värme där jag vila, var jag inte längre ensam och ynklig,
och när dina förtrollade ögon mötte mina, började mitt hjärta alltid brinna,

Du ger mitt livs stora frågor en förklaring,
utan dig just då, vet jag inte vart jag nu varit...

du är inte glimten i mitt öga,
men jag vill ändå försöka,

Jag dagdrömmer om dig och det är omöjligt att ifrån vakna,
snart när jag förlorar dig, kommer jag så mycket dig sakna,

du är inte mitt hjärta,
men jag vill ändå testa,

unika egenskaper, du har de mesta,
jag har svårt att släppa dig och gå till nästa,
jag vet inte alls vad jag egentligen har för känsla,

du får min stela mungipa att le,
du får mig för stunden lyckan känna och se,
jag vill att du ska bli av mitt liv en stor del,

Det du känner för just mig, är nog bara en tillfällig vän,
Du kanske inte tycker något annat än att jag är snäll,
Men tänk om ditt hjärta tillhörde mitt så att min själ föralltid kunde vara tänd....

varje gång mitt öga riktas mot dej,
vågar jag aldrig säga hej,

när jag känner din värme genom min frusna själ,
vet jag inte om jag är i dig kär,
men det jag vet är att du verkar vilja mig väl,

något underbart väcks inom mig när du sitter där bredvid,
men samtidigt är tankarna och känslorna som en virvelvind,

Jag vill inte du ska bli på det sättet min,
men jag vet inte om jag bara förnekar och är blind,
för egentligen vill jag bli din,

Jag vill att du torkar min kind och öppna min fastlåsta grind,
jag tänker aldrig säga till dig "försvinn",
eftersom du förvandlar mitt hjärta till ett starkt rött sken,

Utan tankar om dig vore jag mycket klen,
med dig bredvid blir min själ för stunden len,
len av all hat och smärta som förvandlats till en själ som är ren,

Jag tittar på mig själv med ett leende,
när min själ slocknar som förr var tindrande,
ondskan bor inuti mig och jag ser bara mörkt seende,

men detta har fått mig att alltid känna tårar rinnande,
mina tankar och känslor blir bara mer och mer förvirrande,

jag tittar på min spegelbild genom den mörka sjön,
jag önskar att jag ramlar ner i vattnet och låter ögonen svartna i en evig sömn,
men jag vet att detta inte är min dröm,

Min riktiga dröm jag hade är nu bortglömd,
för länge sedan blev min lyckliga och ljusa kropp tömd,
och jag låter mig själv nu föralltid vara dödsdömd,

problemet är att jag inte längre kan skillja på sanning och lögn,
jag slår min blåa kropp ännu mer och jag känner mig lugnt öm,
ömhet som lindrar att jag inte alltid befinner mig i en hemsk mardröm...

hatar känslan av hat,
och allt jävla gammalt tjat,
jag vill bara att huvudet ska kännas klart,

desperata försök att passa in,
men ändå ser jag bakom min rygg alla flin,
ni tror att jag är dum och blind,

men jag låter er vinna,
jag låter min själ försvinna,
mitt yttre fortsätter ändå att tindra,

ni tror inte ett hjärta kan brinna,
men mitt har nu blivit till aska som inte går att finna,

ni tror smärtan efter hålet går att lindra,
men det kommer aldrig att försvinna...

ni ser bara lögn och lever av ert svek,
det är inte bara jag som är vek,
jag känner bara allting nu som förut bara var ert,

längtan av att värmas i solen,
värmen bränner bort de djupa såren,

du ger en lättnads suck,
du blir av med slag i magen av axelryck,
och njuter av det som du under livet byggt,

leende på läpparna,
som inte längre fryser i soppsäckarna,

känner flodströmmen inuti ditt hjärta,
kraften du kände av dem mäktiga vågorna är nu läkta,

men det du inte vågade räkna,
var att du drömde och kommer snart att vakna,

du fryser och börjar sakna,
ditt hjärta börjar hårt att banka,

men du vet att du har det tryggt i din bubbla,
du fortsätter gå tills du slutar att snubbla,

du är trygg för att du aldrig är ensam,
även fast ensamhet skriker i den hemska känslan,

längtan att värmas av solen,
värmen bränner bort de djupa såren,

ge en lättnads suck,
bli av med slag i magen av axelryck,
njuter av det som man under livet byggt,

leende på läpparna,
som inte längre ligger i soppsäckarna,

känna flodströmmen inuti ditt hjärta,
kraften du kände av de mäktiga vågorna är läkta,

förut kunde du inte dessa stunder räkna,
du kommer aldrig att behöva sakna,
men du tror att du bara drömmer och vill aldrig mer vakna,

Ett liv,
men med så många kliv,

men varför göra problem till fler?
tills de täcker våra ögon så att vi inte längre ser?

ibland är det så tryggt,
även fast du inte har kontroll över de du byggt,

tryggt att ha bredvid dig en plan på flykt,
även fast du ville glömma den alldeles nyss,

du kramar om det enda du har,
för du tror inte någon vid dig kommer stanna kvar,

du misstolkar allt du ser och hör,
du vet inte längre vad du gör,

du kämpar för att överleva och inte dö,
bara för att du inte lyssna på vad ditt inre förut sa.

men jag tittar ut på den ljusa vägen,
dock där jag inte har kontroll över alla lägen,

men där jag kan friskt andas,
där jag njuter av kärlek och lycka som blandas,

där jag kan få känna glädje,
och även få medge,

där jag kan få skratta,
och med ny kraft ladda

det njuter av att se mig lida,
det låter mig aldrig att vila,
och jag får det aldrig att försvinna...
jag har en egen vilja,
men resten kan jag inte kontrollera,

jag orkar inget mera,
jag vet inte vad jag ska skriva....

jag bor i ett stort svart hål,
jag har inget hopp eller mål,

jag har slutat gå eftersom jag blivit blind,
jag låter mig bli styrd av ondskans vind,

snälla försvinn,

jag hör tankarna eka,
de låter mig inte ens att tveka,
jag tvingas alltid på de onda lekarna,

det är inte jag som känner eller styr,
det är inte jag som dricker mig yr,
det är inte jag som satt upp en evig mur,