jag är så maktlös,
allting har blivit till en gröt,

tomhet som gör mig förvirrad,
jag vill låta mina förstenade tårar rinna,
men inget kan längre lindra,

mitt i tomheten känner jag mig så ensam,
jag saknar den tiden då jag var glad och skämtsam,
då jag inte var beroende av någons hand,

jag vill bara slå och skrika,
hoppas på att jag tillslut kan mig själv finna,
annars så orkar jag inget annat än att bara bort försvinna,

jag vill inte längre vara här,
jag är så trött på att jag bara bär och bär,
varför ska jag tveka på att ens ta tag i ett svärd?