flickan tittar på mig med smärtsam blick,
hon är den som aldrig kärlek fick,
ingen har någonsin hört hennes skrik,

ur hennes öron rinner´det blod,
av alla hemska ord har hon nu fått nog,

jag gråter av förtvivlan av minnen då hon log,
jag kämpar med alla krafter att hon inte ska gå,
jag vill inte tänka på att chanserna är för små,

jag fick tag lite av hennes svarta hår,
jag vill dra henne till mig tills hon bra mår,
hon vänder sig om och på min arm rinner det ner en tår,

hon har tappat hoppet om att någon förstår,
hon vet inte ens vart hennes egen familj står,

hon backar ifrån mig av misstro,
hon vill inte att jag henne längre ska nå,

när hon vänder sig om,öppnar sig ett stort öppet sår,
hennes hjärta tas av något hemskt med klor,

hennes själ lyser upp till en ängel och lämnar sitt skal som dog,
hennes skal lämnas på en bår,
samtidigt som själen flyger upp med ett leende där hon nu bor,