När mitt hjärta blev till en sten,
slöts mina ögon och jag blev blind,
vid alla mina vägar står en låst grind,

Inne i min kropp flyr min själ,
min själ som all smärta bär,
nu finns det inte längre någon väg,

Kan inte gråta,
bara mina armar kan nu bli våta,
men är något som jag aldrig kan förlåta,

Jag vill lätta allt tryck,
men inget går att få loss av allt jag byggt,
när kan jag få känna mig trygg...?