söndag 25 september 2011
söndag 11 september 2011
Du lyser upp i mörkret,
du räddar mig ifrån skräck,
allting blir till lycka direkt,
du brottar ner alla demoner,
Du förvandlar dem hemska onda vrålen,
till vackra och ljusa toner,
du suddar bort mitt onda inre,
med dig har jag fått tillbaka mitt sinne,
för det är bara du som jag lagt på minne,
Dig vill jag aldrig förlora,
det sista jag vill är att såra,
annars så existerar inget annat än tusen tårar,
du räddar mig ifrån skräck,
allting blir till lycka direkt,
du brottar ner alla demoner,
Du förvandlar dem hemska onda vrålen,
till vackra och ljusa toner,
du suddar bort mitt onda inre,
med dig har jag fått tillbaka mitt sinne,
för det är bara du som jag lagt på minne,
Dig vill jag aldrig förlora,
det sista jag vill är att såra,
annars så existerar inget annat än tusen tårar,
fredag 9 september 2011
När jag öppnar mina ögon och tittar,
är det alltid i mörkret som ögonen åt riktar,
När jag ställer mig upp,
får min rygg en kraftfull knuff,
och jag tappar all min enda luft,
Allting kan inte längre vara så här tufft,
att livet har en mening är bara en stor bluff,
Jag vill inget annat än gå framåt,
men står fortfarande kvar där jag alltid stått,
Någonstanns tar det alltid stopp,
jag kan inte svälja allt ont som jag fått,
det är som om jag lever utanför min kropp,
jag är som ett tomt blad,
där det aldrig kan skrivas ner några svar,
jag kan varken gråta eller känna,
jag vet inte längre om jag ens kan tänka,
det är inget som jag längre kan märka...
är det alltid i mörkret som ögonen åt riktar,
När jag ställer mig upp,
får min rygg en kraftfull knuff,
och jag tappar all min enda luft,
Allting kan inte längre vara så här tufft,
att livet har en mening är bara en stor bluff,
Jag vill inget annat än gå framåt,
men står fortfarande kvar där jag alltid stått,
Någonstanns tar det alltid stopp,
jag kan inte svälja allt ont som jag fått,
det är som om jag lever utanför min kropp,
jag är som ett tomt blad,
där det aldrig kan skrivas ner några svar,
jag kan varken gråta eller känna,
jag vet inte längre om jag ens kan tänka,
det är inget som jag längre kan märka...
söndag 4 september 2011
jag vet att detta inte funkar.
men mitt hjärta svider och dunkar,
ingen förstår,
vart jag egentligen nu står,
ingen märker när det rinner en tår,
jag är blind och orörlig,
allt jag vill är att vara vanlig,
och inte som en korkad galning,
jag vill sluta känna,
jag vill bara att allting ska vända,
till något håll där något bra kommer hända,
men mitt hjärta svider och dunkar,
ingen förstår,
vart jag egentligen nu står,
ingen märker när det rinner en tår,
jag är blind och orörlig,
allt jag vill är att vara vanlig,
och inte som en korkad galning,
jag vill sluta känna,
jag vill bara att allting ska vända,
till något håll där något bra kommer hända,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)