Jag vill nå mitt mål,
måste,
framstegen är alldeles för små,

Ljuger min känsla?
omöjligt,
jag vill ju bara glänsa!

Misslyckad,
äcklig,
jag vill ha en stor förändring!

Jag vill hugga av händerna,
äcklig,
som mardrömarar på nätterna,

Öppnar ögonen och vaknar,
jag minns inget,
men känner att det är något jag saknar,

Vem kan jag lita på?
inte mig,
denna värld är bara svart och grå,

Jag vill stanna kvar,
men jag flyr,
har ingenting kvar,

Det gör ont i mitt hjärta,
jag faller handlöst,
jag orkar inte längre med denna smärta....

Du är inte vaken,
låter allt falla över mig ifrån taket,

Men jag ger mig inte,
jag vill få spola tillbaks tiden,
... utan dig kan jag inte längre sväva med vinden,

Jag sitter och väntar,
för jag förstår att du nu kämpar,
jag vill aldrig få dig känna någon mer smärta,

Förstår om jag gjort dina tider svåra,
du orkar inte ha mig vid sidan,
och jag kan känna din förtvivlan....

Du gav mig länge all värme,
i hjärtat var du som ett ljus som du tände,

Nu är jag förlamad i detta elände,
jag kan inte njuta av alla minnen,
jag känner bara hur ögonen rinner..

Jag kan inte längre se,
eftersom du inte längre ler....

Jag vill inget annat än titta in i dina ögon,
och få dig att le igen som småningom...

Jag vill göra vad som helst för att lindra allt,
all smärta jag har gett,
för detta är inte rätt....

Jag vill inte du ska blunda,
jag är rädd,
allt begravt i mörka brunnar,

Du vill inte längre,
min kropp skriker,
utan dig blir jag bara sämre,

Jag vill bara ha din värme,
min trygghet var din glädje,
jag har varit ensam alldels för länge,

Ge mig din hand,
lovar ge tillbaka,
jag vet att du är sann......

Det hugger till när jag förstår,
framför mig ligger det klara spår,

Du litar inte på min rinnande tår,
eftersom du inte alls vet hur jag nu mår,

Inom mig forsas en strömmig flod,
av en massa hårda och vassa knivar,
men utanpå syns inte ett endaste sår,

Jag vet inte hur jag ska hantera dig,
jag vet att jag inom mig är snäll,
och det är något jag aldrig visat dej,

Jag hatar känslan av att inte vet var du står,
jag vill bara säga förlåt, förlåt.....

Tar en dag i taget,
men aldrig kan jag få vända bladet,

Jag vet inte om jag  är vaken,
men ändå fortsätter jag leta efter något jag söker,

Mina fötter går och går,
men jag känner inte längre mina tår,
ändå är stegen så små,

Allting omkring mig är grått och rörigt,
när jag tar ett steg glömmer jag bort var jag nyss varit,

Jag känner inte till denna verklighet,
jag tror att jag är ensam här utmattad och blek,
jag orkar inte ta ett till steg....