Tar en dag i taget,
men aldrig kan jag få vända bladet,

Jag vet inte om jag  är vaken,
men ändå fortsätter jag leta efter något jag söker,

Mina fötter går och går,
men jag känner inte längre mina tår,
ändå är stegen så små,

Allting omkring mig är grått och rörigt,
när jag tar ett steg glömmer jag bort var jag nyss varit,

Jag känner inte till denna verklighet,
jag tror att jag är ensam här utmattad och blek,
jag orkar inte ta ett till steg....

Jag har fallit igen,
mina ögon lever i mörker,
ensam utan någon vän,

Min hud skriker efter att bli uppriven,
jag existerar inte längre i nutiden,

Jag tar slänger mig mot det som är närmast,
och jag är nu så matt,
jag har på mina axlar och rygg stora last,

Jag vänder mig om åt alla håll,
men nu bortom all kontroll,

Demoner sparkar på mig som om jag vore en boll,
jag är utmattad efter all denna våld,
har nu tappat det som jag förut höll,

Jag vill tillbaka,
lämna min kropp som nu skakar,
känna min ängel som alltid vid min sida bevakar,

Hur kommer det bli?
jag vill inte veta, bara fly,

Jag har en sån jäkla tur,
men ändå bygger jag upp en mur,
...
En mur som bara blir högre och högre,
där sitter jag i ensamheten med alla planer,

Det river mot min hud,
jag vill gråta, men vet inte längre hur...